Nightmaare
Den är ganska lång, och detaljerad för jag kommer ihåg den rätt väl..
Jag kommer inte riktigt ihåg hur det började.. Men jag blev kidnappad iallafall, av 5-10 killar i 20-25 års åldern.. Jag fick sitta i ett rum, med bundna händer och fötter, jag kommer inte ihåg om jag hade ögonbindel, det pendlade mellan att jag såg det från mina egna ögon, och att jag såg på det som någon slags åskådare..
Det tar lång tid innan jag blir lämnad ensam, en eller flera står utanför dörren och vaktar mig för jag kommer ihåg hur sdom pratade, men det var ty spanska eller nåt.. Så jag tar mig loss, jag har alltid varit rätt duktig på sånt, och öppnar fönstret och ska precis sätta fötterna på gräset utanför, när en av killarna kikar in, och när han ser mig skriker han på de andra.. Jag lyckas ta mig ut innan de tar tag i mig, sen kubbar jag så snabbt jag kan, med 3 killar springandes efter mig, när jag kommer ut till den lite mer befölkade civilisationen så saktar killarna in..
Jag befinner mig någonstans i hägersten men det ser ut som i centrala stockholm, jag har fortfarande killarna efter mig, så jag springer ner i tunnelbanan och springer in i en vagn, när dörrarna stängs ser jag killarna springa ner för trappan, de ser mig och pekar och skriker, jag fick en känsla av att de inte kommer sluta leta efter mig, och jag hade rätt.
Jag går av någonstans i stan, det ser ut som en blandning av gamla stan, slussen och centralstation.. Helt plötsligt får jag syn på mig pojkvän, jag springer till honom och han har undrat vart jag har varit för jag har varit borta ett tag utan att höra av mig, så jag berättar allt.. Han blir chockad och vi beslutar oss för att ta in på ett hotell.. På vägen kommer jag ihåg hur jag ser huset där jag har varit fast i, och massa killar (btw de va typ gängmedlemmar) står utanför och snackar, eftersom min pojkvän är lång så försöker jag gå i samma takt som honom och förhindra att de får syn på mig. jag lyckas och jag och min kille tar in på ett hotell, typ scandic, så sitter vi där ett tag, och sen får han reda på att några av hans kompisar bor på samma hotell fast i rum nr 9.. Så han ska gå dit och hälsa typ, jag sitter och väntar i vårt rum.. Efter en timme börjar jag undra vart fan han tog vägen, och helt plötsligt bankar det på dörren.. Jag kollar ut genom kikhålet, och där står 3-4 av kidnapparna.. Jag får panik och klättrar ut genom fönstret, springer in i hotellet igen och letar efter rum nr 9, men jag hittar bara rum som har hundratal, jag bestämmr mig för att åka någonstans och gömma mig, på ett säker ställe, jag går ut på gatan, brevid vägen.. Sen kommer jag inte riktigt ihåg, men jag tror att kidnapparna får tag i mig..
Sen vaknar jag, med vääärldens panik, och jag känner hur rädd jag är, och magen vrider sig och jag svettas så mycket att det känns som om jag har gått och lagt mig nyduschad.. Jag kan inte somna om för jag är rädd för att drömma samma sak..
Den kanske inte låter så jävla läskigt men jag kommer ihåg paniken som om det vore på riktigt, men jag somnar om efter nån timme, utan att drömma samma sak igen..
Det är första gången jag drömmer om min pojkvän som han är sig själv hela tiden, alla andra gånger har han skiftat ansikte
Trött på plugg
Jag har prov imorgon, usch! Jag är så trött på att plugga, speciellt när man pluggar komplicerade ämnen.. inte natur eller fysik eller matte eller nåt sånt.. nej jag pluggar inom bygg-branchen men ej målare eller snickare eller nåt sånt..
iiiiallafall, jag verkar inte kunna få in de här sakerna i mitt huvud, jag menar jag har aldrig fått IG på ett prov men jag har bara fått VG en gång och MVG en gång.. Vilket är ganska ovanligt när det gäller mig inte för att jag är en plugghäst men jag brukar ha väldigt lätt för att lära mig saker, men med de här sakerna tar det tydligen lite längre tid.
Idag fick vi Svenska B böckerna, tjocka som fan och den handlade nästan bara om gammal litteratur, i svenska älskar jag att skriva noveller och sånt.. Men seriöst, jag vet att det här är vanligt, men jag vill verkligen inte lära mig om shakespare, dante, strindberg osv. Jag menar, kommer jag verkligen behöva det?
Nu ska jag till min pojkvän, som är bäääst (: jag antar att vi kommer kolla på film som vanligt men det gör inget för jag mår bra av bara hans närhet.. Låt mig beskriva hans personlighet lite kort:
Han är väldigt laid-back, flummare, han älskar nästan all musik mest hip-hop rock & reggae, han är(eller har varit) en riktig såkallad "bad boy" men enligt honom har han lugnat ner sig totalt efter att han träffade mig och jag hoppas verkligen att det är positivt..
Förut var han en sån som bara knullade runt, och jag är hans första flickvän på 7-8 år eller nåt.. Men om jag är hans första kärlek sen dess vet jag dock inte. Men det som är skönt med honom är att vi kan prata om nästan allt, t.ex han blir aldrig grinig om jag tar upp ett gammalt ex, och vi kan prata om olika sex-historier från förr utan att han blir stött eller något liknande. Det kanske inte är världens bästa exempel, men jag har aldrig kunnat prata med en kille så som jag kan prata med honom iallfall, och det är sjukt skönt.
Men alla har dåliga sidor, han har en (som är märkbar). Han är väääldigt homofobisk vilket jag har försökt att ändra men det går inte så bra, eftersom han är så jävla envis&trångsynt.. Vilket är synd, för honom, livet skulle ju bara va roligare om man går ihop med alla människor ^^
Jag älskar honom, men det har jag inte sagt än.. heheh. Han vet att jag har skaffat blogg men han vet inte vad den heter ^^
orkar inte skriva mer och jag måste gå nu.. :P hejdååå
So.. Hi folks!
Så, jag tänkte prova med att ha en blogg.. Jag har haft det förut men då var det inte speciellt seriöst.. Inte för att det lär bli det nu heller, men men..
Kalla mig Trashface, att lägga ut namn på min blogg händer(förhoppningsvis) inte..
Jag tänkte berätta om vem jag är som person, och vad mitt syfte med denna blogg är..
Okaaay, vart ska man börja..
Jag är en tjej som är lite mer pojkig än flickig, ända sen jag var liten har det varit så.. Anledningen är väl att jag aldrig riktigt har varit speciellt intresserad av att vara still och göra saker som att rita, leka me barbies, leka prinsessa osv. Jag brottades och slogs med killarna, lekte väldigt aktiva lekar..
Jag hatar att planera saker, jag är impulsiv, har kort stubin& jävligt kort minne, humörsvägningar, säger vad jag tycker och tänker, svär mycket osv, men jag är ändå omtänksam, kärleksfull [till de som förtjänar det] och försöker att ta hand om mina nära&kära så gott jag kan..
Den här bloggen är mest till för mig själv, för jag har tänkt efter lite.. Jag behöver ett ställe där jag samlar mina tankar, och skriver ner mina förundringar om.. allt helt enkelt, livet, döden och allt däremellan. Det är också därför jag har valt att vara "anonym" de som känner mig kommer nog dock förstå vem det är om de läser...
Sen om de som läser kommenterar eller inte bryr jag mig inte om men det vore ju faktiskt nice med lite svar, följdfrågor och åsikter, men om någon är omogen eller så, så raderar jag inläggen direkt, för jag tycker inte sånt är okej.
Det är min blogg och om du inte tycker om den så skit i att läs den!!
