Nightmaare
Inatt hade jag en mardröm som gjorde så att jag vaknade 4 på natten och knappt kunde somna om.. Let me tell you:
Den är ganska lång, och detaljerad för jag kommer ihåg den rätt väl..
Jag kommer inte riktigt ihåg hur det började.. Men jag blev kidnappad iallafall, av 5-10 killar i 20-25 års åldern.. Jag fick sitta i ett rum, med bundna händer och fötter, jag kommer inte ihåg om jag hade ögonbindel, det pendlade mellan att jag såg det från mina egna ögon, och att jag såg på det som någon slags åskådare..
Det tar lång tid innan jag blir lämnad ensam, en eller flera står utanför dörren och vaktar mig för jag kommer ihåg hur sdom pratade, men det var ty spanska eller nåt.. Så jag tar mig loss, jag har alltid varit rätt duktig på sånt, och öppnar fönstret och ska precis sätta fötterna på gräset utanför, när en av killarna kikar in, och när han ser mig skriker han på de andra.. Jag lyckas ta mig ut innan de tar tag i mig, sen kubbar jag så snabbt jag kan, med 3 killar springandes efter mig, när jag kommer ut till den lite mer befölkade civilisationen så saktar killarna in..
Jag befinner mig någonstans i hägersten men det ser ut som i centrala stockholm, jag har fortfarande killarna efter mig, så jag springer ner i tunnelbanan och springer in i en vagn, när dörrarna stängs ser jag killarna springa ner för trappan, de ser mig och pekar och skriker, jag fick en känsla av att de inte kommer sluta leta efter mig, och jag hade rätt.
Jag går av någonstans i stan, det ser ut som en blandning av gamla stan, slussen och centralstation.. Helt plötsligt får jag syn på mig pojkvän, jag springer till honom och han har undrat vart jag har varit för jag har varit borta ett tag utan att höra av mig, så jag berättar allt.. Han blir chockad och vi beslutar oss för att ta in på ett hotell.. På vägen kommer jag ihåg hur jag ser huset där jag har varit fast i, och massa killar (btw de va typ gängmedlemmar) står utanför och snackar, eftersom min pojkvän är lång så försöker jag gå i samma takt som honom och förhindra att de får syn på mig. jag lyckas och jag och min kille tar in på ett hotell, typ scandic, så sitter vi där ett tag, och sen får han reda på att några av hans kompisar bor på samma hotell fast i rum nr 9.. Så han ska gå dit och hälsa typ, jag sitter och väntar i vårt rum.. Efter en timme börjar jag undra vart fan han tog vägen, och helt plötsligt bankar det på dörren.. Jag kollar ut genom kikhålet, och där står 3-4 av kidnapparna.. Jag får panik och klättrar ut genom fönstret, springer in i hotellet igen och letar efter rum nr 9, men jag hittar bara rum som har hundratal, jag bestämmr mig för att åka någonstans och gömma mig, på ett säker ställe, jag går ut på gatan, brevid vägen.. Sen kommer jag inte riktigt ihåg, men jag tror att kidnapparna får tag i mig..
Sen vaknar jag, med vääärldens panik, och jag känner hur rädd jag är, och magen vrider sig och jag svettas så mycket att det känns som om jag har gått och lagt mig nyduschad.. Jag kan inte somna om för jag är rädd för att drömma samma sak..
Den kanske inte låter så jävla läskigt men jag kommer ihåg paniken som om det vore på riktigt, men jag somnar om efter nån timme, utan att drömma samma sak igen..
Det är första gången jag drömmer om min pojkvän som han är sig själv hela tiden, alla andra gånger har han skiftat ansikte
Den är ganska lång, och detaljerad för jag kommer ihåg den rätt väl..
Jag kommer inte riktigt ihåg hur det började.. Men jag blev kidnappad iallafall, av 5-10 killar i 20-25 års åldern.. Jag fick sitta i ett rum, med bundna händer och fötter, jag kommer inte ihåg om jag hade ögonbindel, det pendlade mellan att jag såg det från mina egna ögon, och att jag såg på det som någon slags åskådare..
Det tar lång tid innan jag blir lämnad ensam, en eller flera står utanför dörren och vaktar mig för jag kommer ihåg hur sdom pratade, men det var ty spanska eller nåt.. Så jag tar mig loss, jag har alltid varit rätt duktig på sånt, och öppnar fönstret och ska precis sätta fötterna på gräset utanför, när en av killarna kikar in, och när han ser mig skriker han på de andra.. Jag lyckas ta mig ut innan de tar tag i mig, sen kubbar jag så snabbt jag kan, med 3 killar springandes efter mig, när jag kommer ut till den lite mer befölkade civilisationen så saktar killarna in..
Jag befinner mig någonstans i hägersten men det ser ut som i centrala stockholm, jag har fortfarande killarna efter mig, så jag springer ner i tunnelbanan och springer in i en vagn, när dörrarna stängs ser jag killarna springa ner för trappan, de ser mig och pekar och skriker, jag fick en känsla av att de inte kommer sluta leta efter mig, och jag hade rätt.
Jag går av någonstans i stan, det ser ut som en blandning av gamla stan, slussen och centralstation.. Helt plötsligt får jag syn på mig pojkvän, jag springer till honom och han har undrat vart jag har varit för jag har varit borta ett tag utan att höra av mig, så jag berättar allt.. Han blir chockad och vi beslutar oss för att ta in på ett hotell.. På vägen kommer jag ihåg hur jag ser huset där jag har varit fast i, och massa killar (btw de va typ gängmedlemmar) står utanför och snackar, eftersom min pojkvän är lång så försöker jag gå i samma takt som honom och förhindra att de får syn på mig. jag lyckas och jag och min kille tar in på ett hotell, typ scandic, så sitter vi där ett tag, och sen får han reda på att några av hans kompisar bor på samma hotell fast i rum nr 9.. Så han ska gå dit och hälsa typ, jag sitter och väntar i vårt rum.. Efter en timme börjar jag undra vart fan han tog vägen, och helt plötsligt bankar det på dörren.. Jag kollar ut genom kikhålet, och där står 3-4 av kidnapparna.. Jag får panik och klättrar ut genom fönstret, springer in i hotellet igen och letar efter rum nr 9, men jag hittar bara rum som har hundratal, jag bestämmr mig för att åka någonstans och gömma mig, på ett säker ställe, jag går ut på gatan, brevid vägen.. Sen kommer jag inte riktigt ihåg, men jag tror att kidnapparna får tag i mig..
Sen vaknar jag, med vääärldens panik, och jag känner hur rädd jag är, och magen vrider sig och jag svettas så mycket att det känns som om jag har gått och lagt mig nyduschad.. Jag kan inte somna om för jag är rädd för att drömma samma sak..
Den kanske inte låter så jävla läskigt men jag kommer ihåg paniken som om det vore på riktigt, men jag somnar om efter nån timme, utan att drömma samma sak igen..
Det är första gången jag drömmer om min pojkvän som han är sig själv hela tiden, alla andra gånger har han skiftat ansikte
Kommentarer
Trackback
