trashface

nu ska jag försöka dra mig i kragen.. även fast jag fick ett ganska stort utbrott på jobbet igår.. Jag skäms så mycket när jag får sånt för jag kan verkligen inte hjälpa det och jag känner mig så dum som blir otrevlig.. nåt att jobba på

jag vill bli mer "aktiv" eller vad man ska säga.. men det verkar inte min kära vilja.. tv tv tv tv.. usch.. jag får dumma tankar ibland men försöker att putta bort dom, men man kan itne låta bli att tänka på hur det vore om man inte hade träffats.. tyvärr så hade jag nog varit den jag var för 2 år sen, glad, pigg, och alltid med på allt..
Han fick mig att lära känna mig själv och det var dåligt, men det skulle hänt såsmåningom så det är väl lika bra att göra det när man är 18.. Jag har tappat min sociala förmåga helt och jag vet inte hur jag ska återuppta den.. hoppas jag klarar av det här själv.. men jag tvivlar, även fast det är det enda jag inte får göra just nu..
fan, varför blev det såhär