Orättvist
Jag har bäddat ner mig själv i regnmoln, utan att ens skapa en utsikt för regnbågen
Det är sjukt hur en person kan känna mig så bra som han gör, han står ut med att bo med mig, jag som har PMS till förnamn.. Jag är sjuk i huvudet, med mina ångest och panik attacker, och sättet jag kan anklaga honom på är hemskt. Jag dricker vin mitt på dagen och stannar hemma från skolan för en spliff, jag vet inte vad som har hänt, jag som alltid har skött skolan har fått en varning från CSN. Jag tyckte först att det var hans fel, att jag har blivit så lat men det är det inte.. Jag har märkt att min pappas gener kommit ikapp mig, såhär snabbt..
Jag kommer aldrig kunna bli som förut. Den självsäkra tjejen som alla var vän med, som pratade med allt och alla och festade varje helg utan att ens tänka på hur folk såg på mig. Jag gråter när jag tänker på hur mycket jag har förändrats, men det finns inget jag kan göra, solstrålen jag var förut har bleknat.
Uppmuntrande att jag vet att jag kommer få leva med det här hela livet, tur att jag har nån som vet alla mina hemlisar som jag skämts för, som jag har förträngt under hela min berg- och dalbana till uppväxt..
Jag önskar att jag kunde vara normal, men ändå inte. Det är ju trots allt det som är "charmen" med mig tydligen, men jag tänker alltid på vad folk tycker om mig jag försöker göra alla nöjda men det går inte, det är omöjligt. Jag förstår inte hur folk kan må så bra hela tiden? Med all den energi folk runomkring mig har hade jag kunnat varit den lyckligaste på jorden men jag verkar inte kunna absorbera den dyrbara energin som jag behöver så mycket.
Min hjärna analyserar allt, och likt en onykter Charlie Sheen känns det som om jag glider iväg mer och mer från mitt välmående och sakta sakta lutar mig mot min psykiska ohälsa. Jag hatar att tycka synd om mig själv, det är verkligen en av de värsta sakerna jag vet..
Ostabil som ett korthus på stranden fortsätter jag att kämpa för att falla in i mina gamla mönster..
Jag är bakåtvänd människa
Det är sjukt hur en person kan känna mig så bra som han gör, han står ut med att bo med mig, jag som har PMS till förnamn.. Jag är sjuk i huvudet, med mina ångest och panik attacker, och sättet jag kan anklaga honom på är hemskt. Jag dricker vin mitt på dagen och stannar hemma från skolan för en spliff, jag vet inte vad som har hänt, jag som alltid har skött skolan har fått en varning från CSN. Jag tyckte först att det var hans fel, att jag har blivit så lat men det är det inte.. Jag har märkt att min pappas gener kommit ikapp mig, såhär snabbt..
Jag kommer aldrig kunna bli som förut. Den självsäkra tjejen som alla var vän med, som pratade med allt och alla och festade varje helg utan att ens tänka på hur folk såg på mig. Jag gråter när jag tänker på hur mycket jag har förändrats, men det finns inget jag kan göra, solstrålen jag var förut har bleknat.
Uppmuntrande att jag vet att jag kommer få leva med det här hela livet, tur att jag har nån som vet alla mina hemlisar som jag skämts för, som jag har förträngt under hela min berg- och dalbana till uppväxt..
Jag önskar att jag kunde vara normal, men ändå inte. Det är ju trots allt det som är "charmen" med mig tydligen, men jag tänker alltid på vad folk tycker om mig jag försöker göra alla nöjda men det går inte, det är omöjligt. Jag förstår inte hur folk kan må så bra hela tiden? Med all den energi folk runomkring mig har hade jag kunnat varit den lyckligaste på jorden men jag verkar inte kunna absorbera den dyrbara energin som jag behöver så mycket.
Min hjärna analyserar allt, och likt en onykter Charlie Sheen känns det som om jag glider iväg mer och mer från mitt välmående och sakta sakta lutar mig mot min psykiska ohälsa. Jag hatar att tycka synd om mig själv, det är verkligen en av de värsta sakerna jag vet..
Ostabil som ett korthus på stranden fortsätter jag att kämpa för att falla in i mina gamla mönster..
Jag är bakåtvänd människa
Kommentarer
Postat av: Tebe
Alltså, jag vet hur det är. Eller.. åtminstone typ hur jag känner när jag känner sådär.
Prova att träffa nya människor, typ fika med någon du inte brukar träffa, det är något farligt med det där att vara bekväm..
Postat av: TF
Jag har märkt det.. Men jag är alldeles för tråkig och feg för att kunna fråga nån jag inte känner så bra bara sådär, jag tänker för mycket :/ men det är säkert jättenyttigt det kan jag tänka mig, det gäller bara att få arslet ur vagnen.. Tack för tipset.
Trackback
